Idag före lunch hade kommunen ett möte med Försäkringskassan om rätten till personlig assistans. Kommunen framförde vad vi ser och Försäkringskassan berättade om sitt arbetssätt.
Bakgrunden är att Omsorgsnämnden har ett befarat underskott på minst 17 miljoner kronor på grund av att Försäkringskassan sedan september 2009 gör andra bedömingar av det grundläggande behovet hos den enskilde. I september 2009 kom nämligen en dom i Regeringsrätten som till del ändrade rättsläget när det gäller rättighetslagen om assistans. Linköpings kommun har uppmärksammat att det bedömingarna av de grundläggande behoven inte görs på samma sätt i vår del av länet som i den andra delen av länet, till exempel.
Det känns som om det finns tre olika aspekter i det här ärendet:
1. Omsorgsnämnden har ett underskott att ta hand om, som konsekvens. Det kan innebära att vissa verksamheter på sikt får stå till tillbaka. Det oroar.
2. Försäkringskassan gör inte helt lika bedömingar av behoven mellan de olika kontoren. Det ser Försäkringskassan också. Det är inte ok. Det behöver Försäkringskassan ta tag i. Det måste finnas en likvärdig tillämpning och en rättssäkerhet för medborgaren. Det ska inte ha betydelse vilken kommun man bor i.
3. Man kan fråga sig om regeringsrättens dom verkligen stämmer med lagstiftningens intentioner. Enligt min enkla bedömning gör den inte det. De politiker som fattade beslut om lagen ville något annat, tror jag. I så fall är det ju ett problem i sig. Då måste vi politiker ta tag i frågan. Då behövs det att regeringen tittar över förarbeten och lagen, då behövs det kanske en ändring i lagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar