På väg hem från Stockholm där jag pratat om framtidens äldreomsorg i Linköpings kommun. Berättade om våra särskilda förutsättningar, utmaningar och vad vi vill göra för att stärka kvaliteten. Ägnade särskilt tid åt att berätta om vårt arbete med lättillgängligt stöd i olika former, eftersom det fanns ett stort intresse därav.

Sedan mitten av 90-talet har Linköpings kommun erbjudit lättillgängligt stöd utan föregående biståndsprövning eller med så kallad förenklad handläggning. Det innebär till exempel att linköpingsbor själva kan ta kontakt med hemtjänsten när man är över 75 år och behöver några timmar hemtjänst eller dagverksamhet. Syftet med detta sätt att arbeta är att det kan göra att fler människor söker och kan få hjälp snabbt och enkelt i ett tidigt skede.

Fick också möjlighet att lyssna och därefter prata med Susanne Rolfner Suvanto som leder utredningen om nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen. Susanne och de andra i utredningen har varit ute och mött många med erfarenheter och kunskaper om äldreomsorg och det är intressant att få ta höra om det. Det ska bli oerhört spännande att få höra resultatet av den utredningen när den ska presenteras i september.

Professor Bengt Simonsson på KTH berättade om hur ny teknik kan utveckla äldreomsorgen. Rasmus Person som är kommunalråd i Örebro berättade om den medborgardialog som genomförts och vad som kommit fram i den. Det hade där blivit tydligt med den oro som många känner för just teknikutvecklingen inom vård och omsorg.

Jag anser att teknik på ett bra sätt kan stödja och komplettera de insatser som den enskilde får och kan underlätta och öka den enskildes oberoende. Några exempel på detta är de larm som idag känns som en självklarhet för omsorgen, eller den I-pad som kan hjälpa någon att inte bara hålla kontakt med hemtjänsten utan även med vänner och familj som man kanske inte har möjlighet att träffa så ofta.