Vart fjärde år har tjänstemännen i Linköpings kommun i uppdrag att redovisa tillståndet i kommunen - den nu så kallade Hållbarhetsrapporten. Syftet är att lyfta fram tillståndet ur ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Till kommunfullmäktige idag fick vi den i våra händer. Det är intressant läsning och ett bra underlag för alla oss som fattar beslut om kommunens väl och ve. Synd bara att det inte fanns en tillräcklig analys av det som berör den sociala och ekonomiska hållbarheten och att det fortfarande saknas en del statistik nedbruten på stadsdelsnivå.

Överlag är ju Linköping en bra stad att leva i. Många trivs och har god hälsa, vilket också framgår av rapporten. Det är gott. Förutsättningarna för kommunen är ju goda. Men vi har ett antal utmaningar att ta tag i. Det finns stora skillnader mellan de olika stadsdelarna och kommunen dras allt mer isär. Jag vill ge några exempel:

- Gapet mellan de som har mycket höga inkomster och de som har mycket låga inkomster har ökat mycket de senaste åren. Allt fler än för sex år sedan är de som är beroende av ekonomiskt bistånd.

- Barn som lever i ekonomisk utsatthet har ökat dramatiskt.

- "Känslan av att duga som man är minskar ju äldre man blir, framför allt bland flickor" kan vi läsa i rapporten. Flickor har dessutom oftare svårt att somna, ont i magen eller huvudet.

- Bostadsbristen. Vi är många som fått höra berättelser om unga som inte kan flytta hemifrån och starta ett eget självständigt liv, färdigbehandlade som inte kan flytta ut, kvinnor som inte kan flytta från en våldsam miljö.