Läser just nu en bok av Helena Thorfinn, Innan floden tar oss, som handlar om biståndsarbete i Bangladesh. En intressant bok som tar upp komplexa frågor.

Mycket i romanen rör sig kring kvinnors rättigheter. Helena Thorfinn skriver: "Kvinnors högst personliga vedermödor var speglingar av det större, politiken och samhället. Så var det, här som i Sverige. Ingen människa en ö."

Så är det - våra liv är påverkade av förutsättningarna, av samhället och de möjligheter vi ges. Inte bara den nära omgivningen utan också samhället i stort. Ingen människa är en ö.

Kan då naturligtvis inte låta bli att citera de ord av John Dunne, som inleder Hemingways fantastiska bok Klockan klämtar för dig:

"Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela; sköljes en jordklump bort av havet, varder Europa i samma mån mindre, såsom ock en udde i havet bleve, såsom ock ett jordagods, tillhörande dina vänner eller dig själv; varje människas död förminskar mig, ty jag är innesluten i mänskligheten; och sänd för den skull alldrig bud och fråga för vem klockan klämtar; den klämtar för dig."