Läser just nu en bok av Helena Thorfinn, Innan floden tar oss, som handlar om biståndsarbete i Bangladesh. En intressant bok som tar upp komplexa frågor.

Mycket i romanen rör sig kring kvinnors rättigheter. Helena Thorfinn skriver: "Kvinnors högst personliga vedermödor var speglingar av det större, politiken och samhället. Så var det, här som i Sverige. Ingen människa en ö."

Så är det - våra liv är påverkade av förutsättningarna, av samhället och de möjligheter vi ges. Inte bara den nära omgivningen utan också samhället i stort. Ingen människa är en ö.

Kan då naturligtvis inte låta bli att citera de ord av John Dunne, som inleder Hemingways fantastiska bok Klockan klämtar för dig:

"Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela; sköljes en jordklump bort av havet, varder Europa i samma mån mindre, såsom ock en udde i havet bleve, såsom ock ett jordagods, tillhörande dina vänner eller dig själv; varje människas död förminskar mig, ty jag är innesluten i mänskligheten; och sänd för den skull alldrig bud och fråga för vem klockan klämtar; den klämtar för dig."

Östgötakommissionen för folkhälsa har analyserat hälsoläget i Östergötland. Analysen visar att en låg socioekonomiskt situation är förenat med fler förlorade levnadsår, fler ohälsodagar samt sämre självskattad hälsa och mer psykisk ohälsa. Det ser alltså ut som det gör i resten av Sverige. Bra att detta nu är fastslaget och att den kunskapen inte kan ifrågasättas. Nu krävs det insatser.

Nattvandrade inatt i Skäggetorp. Det kändes som en lugn kväll och natt, under den tiden jag var där. Tyvärr fick jag läsa att det vid 3-tiden på natten brunnit ett antal bilar. Sorgligt.

Men, fortsatt är människor engagerade och vandrar för att skapa trygghet.

Stormöte i Skäggetorpsskolan ikväll. Vi fick beskrivningar av vad som hänt den senaste veckan och om hur det påverkar barnen i förskolor och skolor. Flera föräldrar berättade om hur ledsna deras barn varit när de kommit till skolan och sett krossade fönster.

Men flest var de som vittnade om all kraft som finns i Skäggetorp. En kvinna, Zina, som jag pratade med betonade som så många andra hur bra de trivs i Skäggetorp och kallade sin stadsdel för "Lilla paradiset". En klok kvinna i publiken lyfte frågan om det gemensamma ansvaret - att barnen inte enbart är föräldrarnas ansvar, vi alla vuxna har ett ansvar för barnen i vårt samhälle.
Senare måste vi också ta diskussionen om hur vi går vidare, vad vi kan dra för slutsatser och lärdomar av det som hänt.

Kan inte annat än imponeras över det engagemang som finns hos många människor. Ser det till exempel när jag möter föreningar, när jag träffar partikamrater som brinner för frågor, när jag nattvandrade i Skäggetorp. Ibland verkar vi ha lätt att glömma bort denna kraft - låt oss istället se och uppskatta den mer.

Förra veckan stod pensionärsorganisationen utanför stadshuset och ville bland annat prata om orättvisan i att de får betala mer i skatt än andra. De vill ha rättvis skatt för pensionärer.

Såhär tycker vi socialdemokrater om det: "Idag betalar en pensionär mer i skatt än en löntagare med samma inkomst. Men pension är uppskjuten lön. Det innebär att den ska beskattas lika som lön. Allt annat är oacceptabelt." Läs mer på: http://www.socialdemokraterna.se/Var-politik/Var-politik-A-till-O/Pensionar/

Pension är uppskjuten lön – inte bidrag.

På söndag börjar årskonferensen för European Cities Against Drugs - ECAD - där Linköpings kommun är en av medlemsstäderna. ECAD är en sammanslutning av städer runtom i Europa som arbetar för en restriktiv narkotikapolitik. Frågan är viktig och mycket angelägen.

Det blev idag tydligt även här i Sverige. Hörde nyheten om att Centerns Ungdomsförbund har beslutat ställa sig bakom en legalisering av narkotika. Jag blir både upprörd och ledsen. Men, jag känner också en ännu större energi att jobba vidare för en fortsatt restriktiv narkotikapolitik.

Som partikongressombud och kommunpolitiker var jag tillsammans med våra riksdagspolitiker Johan Löfstrand och Anna-Lena Sörensson på Corren i måndags. Det blev en artikel i dagens papperstidning om vad vi (s) vill med utbildningspolitiken. De kommande veckorna är socialdemokratiska riks- och kommunpolitiker ute i skolorna extra mycket. Vi vill prata utbildningspolitik med de som direkt berörs av den.

Lyssnade idag på en repris av radioprogrammet Kaliber, som tog upp frågan om de försvunna barnen. Under de senaste fem åren har över tusen barn försvunnit i Sverige. Ensamkommande barn som sökt sig till Sverige undan krig och förföljelse. Några av barnen är inte äldre än sex-sju år. Kaliber försöker vi få svar på frågan vart de här barnen tar vägen.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/166850?programid=1316