Fryshusets kartläggning, del 2

Rubriken i dagens ÖC var att "Trygghet gör stadsdelar till slutna kretsar". Min uppfattning är istället att det är otryggheten och osäkerheten som gör att unga inte tar sig utanför sitt område.

Min kollega Jakob Björneke ställde också den frågan till kartläggaren vid seminariet igår. Vi fick till svar ungefär så här: Satsa på bostadsområdena först. Trygga ungdomar kan sedan utöka sitt område.

Var med och lyssnade på Fryshusets kartläggning "Kärlek till sitt område", som handlar om ungdomars upplevelse av sin tillvaro i tre bostadsområden i Linköping.

Det blev så tydligt med motsättningen mellan den stolthet många känner för det område de bor i och de negativa fördomar som de upplever finns hos andra. Det finns en kraft hos många, men de känner att de inte får möjlighet att vända sin kraft till något positivt. En av de intervjuade ungdomarna hade sagt: "Det är inte så lätt att bryta en roll. Vi vill inte bli kriminella, alla vill lyckas i skolan."

Något annat som vi måste ta med oss är tjejernas situation. Tjejerna känner att de inte har någonstans att vara, det finns ingen plats för dem.

Om en halvtimme är det dags för Tillgänglighetsmarschen.

För att alla ska kunna delta i samhället på samma villkor måste vi förbättra tillgängligheten i samhället. Det kan handla om att barn ska kunna välja den skola man vill utan att lokalerna begränsar valet, att alla ska kunna ta del av kulturutbudet eller att kunna ta sig fram på gator och torg. Det finns fortfarande mycket kvar att göra.

Bristande tillgänglighet borde klassas som diskriminering. Om detta skrivs in i lagen blir det ett verktyg för insatserna som måste till.  Det handlar om att människor med funktionsnedsättning ska kunna ha möjligheten att delta i arbets- och samhällsliv på likvärdiga villkor. Jag vill se ett samhälle som planeras, tänks och utformas för alla. Det är en viktig utgångspunkt för mig. Alla människors lika värde är grunden till varför jag engagerar mig politiskt.

Tillgänglighet handlar om frihet och mänskliga rättigheter.

Det har varit en hel del diskussioner om segregation och fristående skolor på senare tid. Det finns ett samband mellan elevers socioekonomiska bakgrund och deras skolresultat, har vi kunnat läsa. Det sambandet har ökat. Segregationen inom skolan har alltså ökat.

Vi vet att elevers resultat påverkas av skolkamraternas. Det är inte bara de som har svårigheter som påverkas positivt av att gå i blandade klasser. Alla gör det.

Det fria skolvalet har bidragit till de ökade skillnaderna, konstaterar Skolverket. Jag tycker att det är dags att forma en långsiktig politik för fristående skolor. I detta ingår att kommunerna själva måste få bestämma när det gäller ansökningarna om att starta en skola i kommunen.

Jag anser att ansökan från fristående skolor måste bero på om skolan kan erbjuda en utbildning gällande pedagogisk metod eller innehåll som inte tidigare finns tillgänglig. Men en bedömning måste också göras av huruvida en etablering av en fristående skola påverkar kvaliteten och utbudet på de redan befintliga skolorna negativt. De offentliga medel som satsas på utbildning ska användas till att förstärka och förbättra undervisningen och arbetsmiljön för våra elever.

Det verkar som om Miljöpartiet har börjat ifrågasätta sin politik när det gäller de fristående skolorna. På 90-talet gick Mp ihop med de borgerliga partierna, vilket ledde till beslut om att kommunernas veto vid ansökningar om att starta en skola togs bort. Lagen ändrades också så att det blev tillåtet att driva fristående skolor med vinst i aktiebolagsform. Jag hoppas att Miljöpartiet ändrar sig och ger kommunerna rätten att avgöra huruvida en skolan kan få starta i kommunen eller inte.

Sverige ligger nu under genomsnittet i jämförelse med andra OECD-länder, visar en rapport. Det ekonomiska skyddet i sjuk- arbetsskade- samt arbetslöshetsförsäkringarna har minskats. Den bild vi tidigare haft om en stark svensk modell på alla områden, stämmer inte längre. Någon kommenterade i radioinslaget jag lyssnade på, att Sverige nu har ett dåligt försäkringsskydd vid arbetslöshet.

Det är oroande av många skäl. Det minskar tryggheten på arbetsmarknaden, det minskar viljan att finansiera ett socialförsäkringssystem (som har varit en viktig grund i den svenska välfärrdsmodellen) och gör det svårt för alla de som nu står utanför arbetsmarknaden.

Lyssnade idag på Björn Häägg, arbetsmarknadschef i Gävle. Det var mycket intressant.

Gävle har beslutat att 1,5% av kommunens medarbetare ska vara personer med funktionsnedsättning. Det innebär att kommunen går före.

Vi socialdemokrater skrev förra året en motion om att utarbeta en strategi för att fler människor med funktionsnedsättning ska komma i arbete inom Linköpings kommun. Den motionen bifölls och jag ser fram emot att strategin ska leda till en verklig föräldring.

I Sverige idag finns det en halv miljon personer som har en funktionsnedsättning, som på något sätt påverkar deras arbetsförmåga. Av dem saknar ungefär hälften ett jobb. Det är ett slöseri med mänskliga resurser av ofantliga mått.

Det är svårt för funktionshindrade att få en anställning. Svårast är det att få anställning inom offentlig sektor. Stat, kommun och landsting borde istället vara föredömen, som till exempel i Gävle kommun. Där har politiken en stark viljeinriktning som ger resultat.

Lärares löner

I fredags var jag med och tog emot namninsamling från Lärarnas Riksförbund (LR). Högre lön nu! är budskapet. Knappt 500 lärare och medlemmar i LR har på olika håll i Linköpings skolor skrivit under.

Vi vet att det enskilt viktigaste för elevernas resultat är att de möter en riktigt bra lärare. Det vet vi genom forskning. Men, jag har också sett det på nära håll, som elev men också i mitt yrkesliv när jag har arbetat inom skolan. Vi måste kunna locka nya lärare till yrket, men också behålla de bra lärare vi har. Lärares arbete bör värderas högre.

Socialdemokraterna har prioriterat skola och utbildning i sin budget. Det behövs en satsning på skolan. Det är samtidigt en satsning på utveckling och på vår framtid.