Ännu ett asylboende brann inatt. Blir både ledsen och arg. Hur mycket ska drabba dessa människor som söker skydd?

Känner sådan sorg över vad som hände i Trollhättan igår. De unga människor som dog och de som skadats svårt. Deras anhöriga, nära och vänner. Och sorg för alla elever och personal som fick uppleva det som hände.

Hur ska det gå?

Det finns så mycket att säga och undra över om den nationella politiken idag, att vi ofta inte vet var vi ska börja. Det märks på många sätt. Det är många som frågar mig; Hur ska det gå? Jag har inget säkert svar, men jag tänkte ändå göra ett försök att skriva några rader om vad som rör sig i mitt huvud just nu.

För knappt ett år sedan stod det klart att vår minoritetsregering inte fick igenom sin budget i riksdagen. Det var därför som decemberöverenskommelsen (DÖ) förhandlades fram. Det var vad som var möjligt, inget av de då befintliga blocken fick ju någon majoritet i valet och något blocköverskridande samarbete var tyvärr inte möjligt. DÖ var väl inte lätt för någon, inte ens för de borgerliga partierna.

Decemberöverenskommelsen har nu fallit, inte ens ett år efter att de inblandade skakade hand över avtalet. Den föll till ljudet av champagnekorkar som flög. Med risk för att låta moralistisk så måste jag ändå få säga att jag ogillar att en så svår fråga i ett allvarligt politiskt läge behandlas på ett så lättvindigt sätt.

Vad som nu behövs är att vi alla - oavsett om man sitter i opposition eller i majoritet - måste ta situationen på allvar, fundera över vad som är rätt och riktigt samt sätta demokratins fana högst. Vi behöver lägga det kortsiktiga på hatthyllan och tänka långsiktigt. Det behövs nu i en svår tid. Det skulle kunna vara en bra grund för samarbeten, vilket jag hoppas på. Det är bra att statsministern till exempel har bjudit in till partiöverläggningar när det gäller flyktingkatastrofen.

I ljuset av allt detta är det ofattbart hur Sverigedemokraterna agerar. Förutom att jag inte håller med om deras politik, tycker jag att deras agerande i riskdagen är just ofattbart. Det är inte seriöst, vilket man kan kräva av ett riksdagsparti.

Partiledardebatt i riksdagen idag. Det var intressant att på plats ta del av denna debatt, som jag annars bara brukar kunna ta del av i stycken på nyhetssändningar etcetera. Att vara på plats ger ju en tydligare bild.

Debatten idag var bra, tycker jag. Mycket glad över vår partiledare och statsminister Löfvens insats. Han var bra på att lyfta fram skillnader i politiken, att visa på regeringens politik för framtiden. Men Löfven kunde också på ett tydligt sätt bjuda in till gemensamma överenskommelser, vilket är bra.

En av de frågor som naturligtvis diskuterades mest var flyktingkrisen. Stefan Löfven sa att det viktigaste är att få fred i världen men att vi nu också måste gå samman för att hjälpas åt i den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. "Styrkan i ett sammanhållet Sverige" som Löfven sa.

Under hösten läggs de olika budgetförslagen nu fram. Vi socialdemokrater ska rösta fram en budget som handlar om investeringar för Sverige. Jag är stolt över det budgetförslag som regeringen presenterat. "Nu kommer vändningen", sa statsminister Löfven i sitt tal.

Östgötska

Vid tre olika tillfällen har mitt östgötska ursprung uppmärksammats det senaste dygnet. (Befinner mig i Stockholm). Bland annat igår då en person som jobbade i en butik sa: "Vilken underbar dialekt du har. Lova att du aldrig släpper den!." Det lovade jag förstås. Jag är stolt över att vara östgöte.

Torsdag 1 oktober

Har varit en intressant vecka med presentationer av budgetpropositionen, möte med mina riksdagskollegor från Östergötland, riksdagsgrupp, möte med bostadsminister Kaplan samt utskottsmöte med Civilutskottet. Har också varit på intressanta seminarier om allt från försvarspolitik till frågor kring migration och skatter. Däremellan har tiden fyllts av motionsskrivande och motionshantering. För att det ska bli så bra som möjligt har vi ringt ett antal samtal och läst ett antal underlag. Det är lärorikt att vara riksdagsledamot!